Vill så gärna flytta...
2008-08-18
Skrev den här texten till en kompis och har redigerat om det lite, orkade inte skriva om allt igen i bloggen. Handlar om den svåra jakten på ny lägenhet.
Vi knatade upp till hyresvärden och bad att få prata med uthyraren. Hon kom efter fem minuter och jag kände igen henne som den kvinnan vi pratat med i november när vi berättade om situationen, att vi vantrivs i lägenheten för att vår dotter dog där, mm. Då i november sa hon att man verkligen skulle ta i beaktning det tragiska vi råkat ut för, men den gången trodde jag att hon bara var någon slags receptionist, som i sin tur skulle förmedla till någon uthyrare.
Okej, så det var kvinnan vi träffat tidigare. Nu hör det till saken att Mattes föräldrar bott på samma gata som den här kvinnan, och de var ju på henne om den förra lägenheten vi sökte som varit Mattes farmors. Då var det att "hon skulle se vad hon kunde göra", men som bekant fick vi ju inte den lägenheten.
Härom dagen ringde jag och sa att vi tittat på den nya lägenheten och att vi blev så förtjusta i den. Fick reda på att vi var nummer två i kön. "Ring i början på nästa vecka", var beskedet och idag gick vi till hyresvärdens kontor.
Idag pratade hon inte om att någon stod först i kön, utan ville vi skulle höra av oss på onsdag eftermiddag mellan 15-16 för det datumet går ansökningstiden ut. Det var viktigt att vi hörde av oss sent på dagen, "så att alla som ville söka lägenheten fick en chans in i det sista". Okej. Men hon sa INGET om att någon stod före oss i kön, som hon sagt häromdagen i telefon.
Det finns alltså ett minimalt litet hopp. Men det jag inte gillade, var att hon flackade med blicken och knappt vågade se oss i ögonen och sådan var hon inte i november. Jag påpekade igen att vi måste bort från vår lägenhet, för att vi inte står ut. Och då sa hon: "Ja, jag vet ju vad ni har...råkat..ut...f-, nu skall vi se här" och så tittade hon på datorn men fick inget konkret sagt.
Förmodligen kommer beskedet på onsdag bli att vi inte får lägenheten. Fast man kanske skulle ta och gå upp där på onsdag istället för att ringa.
Skrev den här texten till en kompis och har redigerat om det lite, orkade inte skriva om allt igen i bloggen. Handlar om den svåra jakten på ny lägenhet.
Vi knatade upp till hyresvärden och bad att få prata med uthyraren. Hon kom efter fem minuter och jag kände igen henne som den kvinnan vi pratat med i november när vi berättade om situationen, att vi vantrivs i lägenheten för att vår dotter dog där, mm. Då i november sa hon att man verkligen skulle ta i beaktning det tragiska vi råkat ut för, men den gången trodde jag att hon bara var någon slags receptionist, som i sin tur skulle förmedla till någon uthyrare.
Okej, så det var kvinnan vi träffat tidigare. Nu hör det till saken att Mattes föräldrar bott på samma gata som den här kvinnan, och de var ju på henne om den förra lägenheten vi sökte som varit Mattes farmors. Då var det att "hon skulle se vad hon kunde göra", men som bekant fick vi ju inte den lägenheten.
Härom dagen ringde jag och sa att vi tittat på den nya lägenheten och att vi blev så förtjusta i den. Fick reda på att vi var nummer två i kön. "Ring i början på nästa vecka", var beskedet och idag gick vi till hyresvärdens kontor.
Idag pratade hon inte om att någon stod först i kön, utan ville vi skulle höra av oss på onsdag eftermiddag mellan 15-16 för det datumet går ansökningstiden ut. Det var viktigt att vi hörde av oss sent på dagen, "så att alla som ville söka lägenheten fick en chans in i det sista". Okej. Men hon sa INGET om att någon stod före oss i kön, som hon sagt häromdagen i telefon.
Det finns alltså ett minimalt litet hopp. Men det jag inte gillade, var att hon flackade med blicken och knappt vågade se oss i ögonen och sådan var hon inte i november. Jag påpekade igen att vi måste bort från vår lägenhet, för att vi inte står ut. Och då sa hon: "Ja, jag vet ju vad ni har...råkat..ut...f-, nu skall vi se här" och så tittade hon på datorn men fick inget konkret sagt.
Förmodligen kommer beskedet på onsdag bli att vi inte får lägenheten. Fast man kanske skulle ta och gå upp där på onsdag istället för att ringa.
Kommentarer
Trackback
