hardrockgoddess

2008-01-07 19:52:47:
Första julen efter att man förlorat ett barn...

Jag är glad jul och nyår är över, för det var inte lätt. Många tårar har jag fällt och härom natten grät jag så mycket att ögonlocken svullnat upp när jag vaknade på morgonen.

Vi hade hört att de som förlorat barn tänder ett ljus klockan 15.00 på julafton och så gjorde också vi. Vi tände det på minnes-/skötbordet inne i Leonoras rum och bar in det i vardagsrummet när Matte och jag skulle se på Kalle Anka, så att Leonora på något sätt fick vara med.
Det kan tyckas vara en märkligt vald tid, klockan 15.00 på julafton, när alla, speciellt barnfamiljer skall se Kalle Anka. Men det är en fin gest och ger verkligen en stund för eftertanke.
Dagen före hade vi åkt upp på kyrkogården för att tända gravljusen i lyktorna så att de skulle lysa hela julen. Vi köpte sk femdagarsljus. Efter Kalle Anka och när vi druckit lite glögg, åkte till kyrkogården igen och hade med en marshall som vi tände. Det blåste och regnade och lågan blåste ut hela tiden, men tills slut fick det brinna. Sedan åt vi julmiddag hos Mattes föräldrar i lugn och ro.






Så kom nyår och vi firade det själva, Matte och jag. Jag har fått en del komplikationer av missfallet jag fick några veckor före jul, och var trött nästan hela nyårsafton.
Tolvslaget valde vi att fira uppe vid Leonoras grav. Vi ville vara "nära" henne och vi tände massor av tomtebloss och pratade med henne och beskrev fyrverkerierna på himlen som vi önskade att hon kunde fått sett i verkligheten. I verkligheten med oss.. Vi hade med oss pommac och hällde runtom graven för att önska vår Bebis gott nytt år. Kyrkklockan på kyrkogården brukar inte ringa annars, men nu på nyårsafton var det en rejäl klockringning som gjorde att det kändes extra i bröstet när vi tänkte på det vi fått genomgå och vad det nya året skall tillföra oss. Himlen exploderade i färggranna raketer och vi hällde ännu mera pommac på lilla Leonoras grav. Vi var upprymda, glada och ledsna samtidigt, kramades och sade att vi älskar varann. Vid gravplatsen var det ljust; vi hade tänt en stor festmarshall, lyktorna lyste och vi hade det hur absurt det än låter, ganska mysigt i den bitande kylan.

Jag måste tacka alla er som har skrivit till mig. Det är ett STORT stöd jag har fått av er, och det betyder väldigt mycket. Både jag och Matte läser och vi är tacksamma bägge två för den fina omtanke vi har fått av er som läst. Tack allihop!