Min dotter begravs imorgon klockan 13.00. Hur skall jag orka? Ändå känns det skönt att få en "utsatt tid" att ta farväl på. De här två veckorna sedan hon dog har varit som ett vakuum. Vi har iofs ordnat en massa.
Jag har bla sytt en klänning till henne som hon nu har på sig i kistan. Vi var inne på barnsjukhuset idag och lämnade saker och kläder. En äldre sjuksköterska som heter Jutta bytte om på Leonora till den svarta klänningen. Med sig i kistan har hon även foton på oss tre, brev från mormor och farmor och farfar, en leksak, napp och jag skickade också med en nektarin och mandlar i en sidenpåse - "lite mat på vägen", i egyptisk anda. Och så fick hon sin svarta volangmössa på sig, sina vinröda sidenskor och sitt täcke och sin kudde hon sov med varje natt.
Gode Gud, vad det här är svårt... Jag vill ha tillbaka henne. Åh, vad jag vill ha min lilla bebis tillbaka. Men det får jag inte. Imorgon begravs hon. Min lilla flicka. Min lilla prinsessa, vad jag vill ha tillbaka dig. |
