hardrockgoddess

(2009-07-21)

Imorgon är det det hemska datumet: 22:a juli - dagen för två år sedan Leonora dog i plötslig spädbarnsdöd. Klockan var 17.42 - det vet vi för de var då jag ringde SOS 112 och skrek: "Mitt barn kan inte andas"!

Vi har inte planerat om vi skall göra något speciellt. Förra året på årsdagen åkte vi ut till Svartedalen (ett stort vackert naturreservat) och körde omkring. Någon minut efter 17.42 såg vi en rådjurs-familj alldeles i närheten av oss. Vi blev så glada för vi sa ju alltid att Leonora var vår lilla Bambi-flicka. Och på gravstenen har hon en Bambi, så det tyckte vi var mycket fin symbolik inför det ödesdigra klockslaget.

Jag vill passa på att tacka alla som besökt vår dotters minnessida ( www.evigaminnen.se/minnessida/leonora-sellman ), tänt ett ljus där och skrivit i gästboken. En del har tänt ljus flera gånger och det värmer så i hjärtat.
Usch, nu börjar jag gråta igen... Tack alla!





Igår gjorde vi extra fint uppe vid graven. Jag har faktiskt dåligt samvete att vi inte skött den perfekt under hela sommaren i år. Jag vet inte varför det har blivit så. Men i alla fall, så planterade vi en fin sommar-dahlia, en chockrosa pelargon, en knallrosa Lyckliga Lotta och någon färgsprakande orange blomma jag inte vet namnet på, samt några lila "klockor". Ikväll åker vi dit igen med ett nytt foto i en guldram. Man får ju byta ut fotona efter hand då de förstörs av regn och väder, trots att man ser till att isolera ordentligt.

Idag åkte vi till Svanesund på Orust där de har en firma som säljer sten-föremål, statyer mm. Jag såg en otroligt vacker vit ängel, drygt en meter hög, med stora maffiga vingar. Den hade jag så gärna velat ha vid Leonoras grav, men dessvärre tillåter inte vår ekonomi det just nu. Men jag skall nog spara ihop till den. Det hade blivit så vackert vid hennes vita gravsten och ihop med den andra ängeln!

I övrigt har Matte åter fått förvärrad tinnitus. Han har börjat gå på akupunktur hos en terapeut här i stan som verkar väldigt kunnig. Matte har berättat mycket om att vårt barn dog, och kanske kan det hänga samman med att tinnitusen blivit värre, trodde akupunktören. Det närmar ju sig också det dramatiska datumet imorgon.
I sovrummet har vi en fläkt på samt TV:n på, så att en del av oljuden i Mattes öron filtreras bort när han skall sova. Han sover även med bettskena, har öronproppar om han dammsuger, provat melatonin, mm. Jag försöker då och då massera runt nacken, axlarna och öronen på honom. Hoppas det har någon effekt.
Vi funderar även på att skaffa ett akvarium till sovrummet, så att ljudet från pumpen kan lindra Mattes tinnitus tänker vi. Dessutom är det ju i sig rogivande med ett akvarium.

Ja, Herregud.. Imorgon är den hemska dagen. Det sista jag hann se av min dotter i livet, var att hon satt i soffan och skrattade mot mig, klädd i något rosa. Sedan lade Matte henne för att hon skulle vila middag i sitt rum med stängd dörr och jag passade också på att vila i vårat sovrum.
Sedan gick jag upp och Matte och jag tittade på valpar på Blocket. Vi tyckte att Leonora varit väldigt tyst, men tänkte att hon nog sov gott. Anledningen till att vi hade stängd dörr till barnkammaren var att vi har katter som vi inte ville skulle hoppa upp i spjälsängen, vilket de gjorde så fort de fick en chans.

"Nej, nu får vi väcka henne", sa vi, "hon måste ju få mat". Jag värmde på mjölken och Matte gick in till henne, jag gick ut på balkongen. Då hörde jag Mattes vrål - han hade hittat henne död i sängen!

Leonora: vila i frid. Jag kommer aldrig sluta älska dig, du var det bästa som hänt mig. Jag önskar så innerligt att vi möts där en dag på Andra Sidan.