hardrockgoddess

(2008-11-19)

Det har gått ca 16 månader sedan den ödesdigra dagen då vi hittade Leonora död i sin spjälsäng.
Man pratar om att saker skall återgå till det normala och många har frågat om vi kommit in i de vardagliga rutinerna igen.
  Trots att det gått nästan 1½ år sedan min lilla bebis tog sitt sista andetag, tycker jag inte att det känns normalt eller att jag kommit in i mina vanliga gängor, än. Sorgen är som en oförutsägbar berg-och-dalbana.
Jag trodde att mitt liv skulle sett helt annorlunda ut nu. Jag skulle vara småbarnsförälder nu och Leonora hade varit viktigast av allt.
    Att Leonora är borta, är inte detsamma som att man återgår till det livet man hade innan hon fanns. I och med henne förändrades livet helt, och vare sig hon fortsatt leva eller om hon som hon nu gjorde dog, blir livet sig aldrig likt igen.
    På mödravårdscentralen fick vi höra att det inte bara är ett barn som föds, utan också två föräldrar. Matte och jag är fortfarande föräldrar men det enda sättet vi kan ta hand om vårt barn är att vårda minnet av henne och t ex sköta graven. 
   Jag pratade med min barnmorska när jag hade skrivit ett brev till henne om vad som hade hänt, och då sa hon att Leonora kommer alltid fattas oss. Och det är det enda jag vet med säkerhet om framtiden; att hon alltid kommer fattas oss.

Javisst, vi är inte lika bortdomnade som vi var första tiden efter Leonora dött. Vi sköter våra rutiner, om än halvhjärtat. Som jag skrivit innan kommer det betyda mycket för oss att vi får flytta i från den här hemska lägenheten.
  Några anhöriga till oss har plockat bort alla bilder på Leonora som de hade framme innan. Det gör mig ont. Anledningen till att de gjort detta sägs vara att de tyckte det var jobbigt att förklara vem flickan på bilden är när de t ex fick gäster. Samma anhöriga kan inte längre benämna Leonora vid hennes namn längre. Det verkar som hennes minne skall tystas ner så långt det går. Folk kan verkligen bete sig underligt.

Vi flyttar om någon vecka till vårt nya hem. Känns som jag ställt allt hopp till detta, att det skall bli inledningen av en ny fas i mitt liv.